Kan börja med tävlingen som gick bra :) Var mycket väntande och lite strul, men jag lärde känna många nya modeller undertiden, När väl showen drog igång så var den över på ett ögonblick så so det alltid brukar vara. Det blev dock ingen placering denna gång, men ett Tyskt företag har hört av sig som min agent håller på att kika lite närmare på.

Dåså, vidare till studenten som känns som en hel evighet sedan! Vaknade klockan kvart i sex på morgonen och sedan var det bara att pallra sig vidare till busbacken för att avnjuta en härlig champagnefrukost tillsammans med mina klasskamrater och resten av alla studenter som gick ut samma dag och plus några till som inte gått och lagt sig ännu.

Lite senare pallrade vi oss ner till skolan för att delta i Guldtrofén. Kors i taket, men min klass la faktiskt ned lite energi idag och hur roligt var det inte att dansa? Vi var banne mig bäst, men tyvärr så blev det ingen placering här heller.

När Guldtrofén var avklarad var det snabba ryck hem och duscha och byta om till studentklännigen. Tror aldrig jag varit så snabb tidigare. Hann till och med sätta mig ned en stund och avnjuta en kall cider innan syster skjutsade ned mig och Julia till skolan igen.

I aulan satt jag bredvid Michel och Malin, och hade det inte varit för att jag och Malin blev som två små åtta och ett halvt åringar igen så hade jag antagligen somnat på stört. Vi satt och fyllde i rektorns meningar och resten av folket som skulle babbla på. Men mitt i allt så ropar de upp mitt namn "ÅRETS FOTOGRAF FRIDA HJORTÈN". Jag blev något paff. Nog har jag kämpat hårt och alltid nått högsta betyg:)

Efter aulan kilade vi iväg till klassrummet. Vår rektor höll ytterligare ett tal för oss, men jag tror knappt att det var någon som lyssna, även om vi försökte. Alla var så till sig och upptagna med att skriva i varandras mössor. Inte förrän hon sa att hon hade ytterligare stipendier att dela ut så blev det lite ordning på oss. Rektorn var lite förvånad och tyckte det var lite roligt att det var så många i vår klass som lyckats så bra med betygen att de fick stipendium, och nog fick lilla linslusen Frida ett ytterligare :) Efter det gick allt väldigt fort. Pang bom och sedan hade man en massa nallar och grejer runt halsen.

Efter att åkt ett par varv runt staden och skrikit oss hesa på lastbilen så kom pappsen och hämta mig i finbil :) Timothy bleb hyffsat nöjd då jag bad pappa plocka upp honom efter vägen. Jag satt bara och väntade på att han skulle säga att bilen var trasig och saknade tak, men jag satt mest tyst och tittade åt alla håll och kanter.

Väl hemma så bjöds det på en dundrande buffé tillsammans med mina vänner :) Fick jättefina presenter, bland annat blixtrar och en slav, presentkort och en massa smycken. Tack allihopa!

När alla åkt hem så tänkte jag försöka vila en stund, han precis stänga igen ögonen då Kicki kommer ut springandes från toaletten och skriker "FÖRFEST". Ja så då vad det bara att kliva upp och dra sig vidare till gatan nedanför. Där bodde Johan, men dom var inte så roliga då de inte ens hade en tanke på att gå ut. Så vi drog oss vidare ganska snabbt med Matte gav sitt löfte på att han skulle följa med ut imorgon.

Vi drog vidare till Aveny, och jag blev ganska paff då vakterna var så snäsiga och elaka. Men väl inne förstod jag varför. Det var rena rama dagis discot. Glas som flög genom löften folk som skulle trampa under och på fötterna trotts att det inte var så trångt. Nä uff och fy tänkte vi och börja söka oss vidare. Kicki åkte hem, men jag och Rakel drog vidare på BK. BK=Barn Kalas som jag brukar säga, men denna gång var det riktigt trevligt. Efter det drog vi vidare på efterfest och ungefär vid sex tiden var vi hemma och nedbäddade i sängen igen efter att varit vaken i ett dygn.

Dagen där på kände jag mig ganska slut i kroppen, men inte hindrade det Rakel och mig från att ta en ytterligare ute kväll! Det blev förfest hos Matte och vi hade riktig trevlig må jag säga :) Sedan bar det vidare ner till stan där vi fortsatt att ha det trevligt tills lilla Matte inte tålde mer och fick åka med farbror blå och sova. Jag, Rakel och Johan tog en taxi hem och vips så hade jag en ny granne att umgås med. 

Bitterfitta som jag tydligen såg ut att vara första gången vi träffades ändrade Johan snabbt uppfattnig till något bättre. Men man kan fråga sig om han fortfarande håller sig till det bättre då jag varje dag få en liten pik om att jag verkar så sur av mig. Inte är jag det heller, kanske lite trött, men inte sur! Men i grund och botten kanske det bara är för att retas lite, vem vet?

Över till det tråkiga. För två veckor sedan fyllde jag 20 år. Jag blev tant helt enkelt och på köpet fick jag en hög sjukhusräkning och mådde pest medan Johan fick pina. Blev stamis på sjukhuset och till och med sköterskorna började skämta eftersom jag var där så ofta. Vad det är frågan om vet vi ännu inte, men jag må säga att jag har en snäll granne som skjutsar mig över allt, torka spya och samtidigt har ett leende på läpparna.

Nu ska jag sova, men jag lovar ett trevligare slut på nästa inlägg. Ni har ialla fall fått en lång men kort uppdatering nu.

Tjingeling!