19 mars klockan 17.09 kom vår guldklimp till världen. Förlossningen gick bra, men allt gick dock inte som det skulle. Jag bad om ryggbedövning som tyvärr tog hål på ryggmärgshinnan. Detta medförde komplikationer som tvingat oss att stanna kvar på sjukhuset där vi fortfarande befinner oss.
Bedövningen tog inte alls, utan gjorde mig orkeslös i benen, trött och fick öppningsskeder att avta.
Efter förlossningen drabbades jag av svår huvudvärk och ont mellan skullderna. Jag fick hög feber och klarade inte att stå på benen i mer än nödläge pga den dunkande huvudvärken.
Det bestämdes att jag skulle göra en så kallad bloodpatch där de tog blod från min arm och sprutade in i ryggen för att täta hålet i ryggmärgshinnan. Jag blev även ombädd att dricka mycket koffein, så coca-cola drack jag flitigt.
Smärtan mellan skuldorna avtog och lika så huvudvärken. Dock visade blodprov att jag drabbats av en infektion, och antibiotika i dropp sattes in.
Torsdag kväll, kvällen efter blood-tuchen kom huvudvärken tillbaka. Jag fick hög feber och blev så dålig att jag inte kunde amma Frank. Sköterskan fick ge honom ersättning och jag fick värktabletter osv för att kunna sova.
På fredagen visade proverna att infektionen försämrats. Vi fortsatt med dropp och värktabletter. Jag började nu känna mig piggare och febern avtog.
På lördag morgon var jag helt inställd på att vi skulle få åka hem på eftermiddagen. Men efter nya provtagningar visade sig att infektionen fortfarande är kvar. Inte nog med det kom även huvudvärken tillbaka. Jag ville verkligen åka hem. Så jag hinka i mig två koppar kaffe och massvis med cola samt värktabletterna sköterskorna gav mig. Jag som inte äns tycker om kaffe! Huvudvärken la sig en aning, men allt koffeindrickamdes gjorde att jag hade svårt att sova under natten.
Idag, söndag blev jag väckt klockan sex på morgonen för att få mer dropp. Nålen i armen började krångla och jag var tvungen att ligga och hålla koll på det sega droppet så att det inte stanna. Med tre timmars sömn kändes detta plågande för mina ögon. Samt med tanken på att det snart var dags att amma Frank igen. Detta är femte nålen sedan i tisdags, så jag blev gärna inte omstickt om det gick att undvika. De har även tagit ett x antal blodprover så jag känner mig som en nåldyna kan jag lova! - jag som hatar att bli stucken.
Nu tog huvudvärken en rejäl vändning i huvudet. Jag blev sängliggandes i plant läge under hela dagen och ammade även liggandes. Efter intag av värktabletter och eftermiddags sömn lättade huvudvärken så att jag nu på kvällen kunnat varit uppe lite, bytt blöja på Frank och ammat sittande. -total lycka när jag orkar ta hand om min underbara son!
Innan förlossningen hade jag sett fram emot dessa dagar då även mitt stora hjärta skulle vara hemma. Nu har de förvandlats till det tvärt om. Det har tagit både fysiskt och mentalt på mig, då jag vill så mycket men saknar kraft.
Nu har äntligen infektionen börjar avta och vi håller alla tummar och tår för att vi får åka hem imorgon!
Avslutningsvis vill jag tacka för alla fina gratulationer och lyckönskningar vi fått! Jag har varit för trött för att svara och hoppas ni har förståelse och inte tror att jag skitit i er! Detta inlägg har tagit mig fyra dagar att skriva.