Jag började känna rörelser väldigt tidigt i graviditeten. Redan under veckan 13 kunde jag känna som vågor på vänster sida långt ned i magen. Precis som om det var en liten fjäril som sprattlade med sina vingar. - Underbart!

 

På kvällen den 10 september blev jag sugen på något gott och tog bilen till ICA för att handla. Kristian och hans vänner skratta åt mig när jag kom hem med chips och dip till dem, och morötter och frysta hallon till mig själv. Men men, morötter och dipp är faktiskt väldigt gott!

Jag slängde ihop en hallonsmootie, blandade lite dipp och skalade morötter. La mig sedan i soffan och kikade på lte serier och knaprade på morötterna. Plöttsligt känner jag hur det fladdrar till, går som vågor i lillmagen. - Jag känner bebisrörelser för första gången. Överlycklig!

 

23 september är vi på platts på Anfield för att se Liverpool - Manchester United. Det är någonting med fotboll! Så fort vi kollar på fotboll så bökas det på i magen, men än så länge går det inte att känna något på utsidan. När Liverpool gör anfall så fladdrar det ordentligt i magen. - Stolt mamma!

 

Den 19 oktober ligger jag ock Kristian och kikar på fotboll på tv. Jag känner hur det rör på sig och lägger händerna på magen. Helt plöttsligt känner jag precis som om någon petar på min hand innifrån magen. - Jag känner sparkar på utsidan! Överlycklig som jag blev, skriker jag till kristian "JAG KÄNNER SPARKAR PÅ UTSIDAN, JAG KÄNNER SPARKAR!". Kristian skynda sig dit och lägger sina händer på magen. Tyvärr så hade bebis vänt ryggen till, och ville inte dela med sig till pappa.

 

22 oktober försöker Kristian känna efter sparkar utan resultat. Han provar att prata med bebisen och då känner vi båda hur det börjar böka på där inne. Dock inga riktiga sparkar, men en nöjd pappa ändå!

 

24 oktober tittar vi på fotboll på tven igen. Nu känner Kristian riktiga sparkar. - Överlycklig mamma och pappa!