11 juli, dagen efter vi själva fått reda om graviditeten kunde jag inte hålla mig längre för mina föräldrar. Mamma och pappa var på besök i Stockholm hos oss, och jag hade hållt mig i skinnet under hela dagen. Men varit nära på att nämna något ett flertal gånger. Men till sist så gick det inte mer! Jag fingrade på mammas halsband med namn på alla barnbarnen. "Snart får du lägga till ett till namn" slank det ur mig. Mamma som antagligen blev lite förvånad förstod inte riktigt vad jag hade sagt förrän jag la till "Jag och Kristian ska bli föräldrar". - Lycklig mormor och morfar!

 

Eftersom Kristians föräldrar befann sig längre ifrån så hade vi tänkt vänta med att berätta nyheten för dom tills vi träffades. Men 14 juli kunde vi inte hålla oss längre! Kristian anordnade konferans över telefon med hela familjen där Kristian berätta "i mars pappa, ska du bli farfar och du mamma, ska bli farmor. A och M ska bli faster och farbror". Älskar Kristians pappas kommentar "DET VAR VÄL PÅ TIDEN" - Lycklig familjen Sjölander!

 

Samma dag som vi berättade för Kristians familj, berättade vi även för mina syskon över telefonen. Jag ringde upp min syster och frågade hur länge Texas skulle använda sin bilbarnstol. "Kanske året ut, hur så?" sa hon. "Nä, tänkte om jag fick låna den" svara jag. Hon blev nog lika paff som min mamma då hon ställde motfrågan "Men vem ska du låna ut den till?" - Lycklig "moster"!

 

Min bror däremot var nog den som blev minst paff. Där fick jag till svar "ja, men det visste jag väl! Drömde för någon natt sedan att du ringde och berättade det, så jag har bara gått och väntat på det samtalet" - Lycklig "morbror"!